De enorma svenska vätgassatsningarna kräver ett historiskt stort eltillskott. Lyckas vi inte bygga ut den förnybara energin kommer vätgasproduktionen, och med den stål- och annan tung industri, att hamna i solrikare delar av Europa, konstaterar Thomas Kåberger, professor i industriell energipolicy.
(Dagens industri, 29 maj 2021 – skriven tillsammans med PO Lindsten)
Stål utan kol. Fordon med vatten som enda avgas. Klimatsmart gödsel för jordbruket. Förhoppningarna som knyts till vätgasen låter närmast utopiska. Som grön energibärare ska den både bidra till klimatomställningen och öppna upp helt nya miljardmarknader.
Potentialen har dryftats i decennier men på kort tid har drömmen på sina håll börjat gå från teori till praktik, konstaterar Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.
”Ketchupeffekten är här. Vätgasen blir mer attraktiv för varje dag. Det finns alltid snubbeltrådar men det går fortare än någon hade trott”, säger han.
Orsaken är prisraset på el från förnybara energikällor. Det är avgörande för att gasen ska bli grön och alltså både fossilfri och förnybar istället för grå, vilket innebär att den tillverkas från fossila källor som naturgas.
Parallellt är dessutom priset på väg ned för elektrolysörer, de apparater som tillverkar vätgas genom el och vatten, i takt med att efterfrågan tar fart. Det möjliggör masstillverkning.
Boomen har även starkt stöd från högsta politiska ort. Frans Timmermans, EU-kommissionens vice ordförande, kallar vätgasen för ”den nya energins rockstjärna” och unionen räknar med satsningar på 470 miljarder euro de närmaste 30 åren.
Än så länge är grå vätgas dock fortfarande betydligt vanligare och billigare än grön. Men industrin ser den gröna potentialen och svenska storbolag har aviserat mångmiljardplaner med vätgas som central komponent.
Åsa Lindhagen (MP), finansmarknadsminister och biträdande finansminister, hyllar de svenska stål utan kol-projekten och säger till Di att staten står redo att fortsatt stötta utvecklingen genom direkta bidrag och gröna kreditgarantier:
”Vätgasen kan bli en central del i vägen mot hållbarhet och kapital är avgörande i omställningen.”
Med det växande intresset för grön vätgas växer också behovet av förnybar energi. Bara LKAB:s planer på fossilfritt järn väntas kräva el motsvarande en tredjedel av Sveriges nuvarande förbrukning.
I ljuset av de många och omfattande svenska vätgasprojekten fick Energiföretagen Sverige nyligen revidera upp sin scenarioanalys över landets elbehov.
”De industriella projekten med vätgas som en komponent driver den enormt stora ökningen”, säger Martin Olin, som är projektledare för energisystem och elnät på branschorganisationen.
I den nya analysen landar behovet på 240-310 TWh år 2045. Det är upp till 120 procent mer än dagens faktiska förbrukning på 140 TWh. Martin Olin ser ökningstakten som historisk. Elanvändningen i Sverige har annars över tid varit relativt stabil trots att befolkningen har ökat.
”Det behövs en rejäl utbyggnad av elproduktionen såklart, men elnäten behöver också byggas ut för att överföra energin”, säger han och efterlyser röjda hinder för att stimulera marknaden.
Tomas Kåberger, professor i industriell energipolicy på Chalmers och ledamot i Klimatpolitiska rådet, ser dock ingen risk för att vätgasen kommer att göra efterfrågan på el så hög att priset går upp.
”Det är ett bakvänt argumenterande, eftersom skälet till att det satsas på dessa stora vätgaslösningar är att elen är billig, annars är de ju inte lönsamma”, säger han.
Han ser industrin som det primära målet för vätgasen. Nya och lönsamma affärsmodeller kommer framför allt att växa fram inom industrin snarare än som lagringslösning för att producera el, förutser han.
Skälet är att vätgasen har potential att bli en svårslagen teknik för processindustrins behov.
”Man kommer att bygga en överkapacitet av elproduktion som används för att producera vätgas när det är gott om sol och vind. När det är mindre gott om förnybar energi slutar man producera vätgas. Då räcker ändå de kvarvarande gigawatten av elproduktion för den primära elanvändningen i samhället”, menar han.
Svante Axelsson på Fossilfritt Sverige ser inte heller mängden el som den stora tröskeln.
”Utmaningen är att snabbt få till nya elledningar på rätt plats, ’hyvla ned’ effekttopparna i nätet och att öppna för mer flexibla marknader”, säger han.
Men ESG-profilen Sasja Beslik, chef för hållbar finansutveckling på den schweiziska banken J. Safra Sarasin, frågar sig vilken hållbar energikälla som har kapacitet att stötta satsningarna.
”Finland bygger ny kärnkraft och jag ser sannolikheten som ganska stor att Sverige kommer att behöva tillskott därifrån för att omställningen ska ta fart. Är vi beredda att göra det?”, säger han.
Tomas Kåberger är dock optimistisk till att Sveriges fortsatta vindkraftutbyggnad är lösningen.
”Lyckas vi bygga mer billig vindkraft, som det finns goda möjligheter till, så att vi får ett elpris som ofta ligger under 20 öre, då blir det en kraftigt ökad elanvändning för vätgasproduktion för industrin”, säger han.
Men skulle vi misslyckas hamnar vätgasproduktionen inte i Sverige utan kanske i de solrika delarna av Europa, konstaterar han:
”Då får vi också en stagnerad efterfrågan på el eftersom industrierna också kommer att flytta dit elen är billigast.”
Om: Fem nyanser av vätgas
Grön vätgas
Det klimatmässigt bästa alternativet. Tillverkas med elektrolys där vattenmolekyler spjälkas till vätgas och syre genom förnybar el. Är i dag betydligt dyrare att framställa än grå vätgas.
Blå vätgas
Tillverkas på samma sätt som grå vätgas, men koldioxiden fångas in för lagring eller för att användas i andra processer.
Turkos vätgas
Innebär att metan bryts ned till vätgas genom upphettning i en syrefri miljö. Restprodukten blir kol i fast form snarare än gasen koldioxid, men det finns också en risk för metanläckage. Befinner sig på pilotstadiet.
Grå vätgas
Tillverkas genom fossil naturgas och innebär stora koldioxidutsläpp. Är i dag den vanligaste metoden.
Brun vätgas
Den billigaste men mest miljöskadliga metoden framställer vätgas genom förbränning av kol.