Vid millennieskiftet gick proppen ur IT-bubblan. 300 miljarder kronor försvann när börskurserna kollapsade för bolagen med de vilda drömmarna. Snart två decennier senare har ett nytt och större svenskt techunder rest sig ur askan. Hur gick det till? Och hade vi haft Spotify, King, Mojang och Klarna utan 1990-talets IT-boom?
(Veckans Affärer, 2 februari 2017)
STOCKHOLM, NOVEMBER 1999. Utanför fondkommissionärerna Hagströmer & Qviberg står vakter och kravallstaket. IT-bolaget Cybercom ska börsintroduceras och det behövs ordning i leden, för det är många som vill vara med. Några dagar återstår ännu av teckningstiden, men redan har det kommit in elvatusen emissionsanmälningar från privatpersoner.
Mats Alders, dåvarande vice vd på Cybercom, minns det tydligt:
”Det gick knappt att gå ut genom dörren från kontoret för att det var så många som ville lämna över sin noteringssedel. De tänkte att det var säkrast att lämna den direkt i handen på oss anställda.”
Vid den här tiden råder huggsexa på IT-aktier. Den digitala tekniken börjar slå igenom på allvar och många inser att stora ekonomiska värden kommer att skapas när privatpersoner och företag kopplar upp sig. Men exakt hur är mer oklart.
Karismatiska förgrundsgestalter som Jonas Birgersson på Framfab och Johan Staël von Holstein på Icon Medialab är ofta i medierna och förkunnar sina budskap om hur näringslivet kommer att förändras. I Sverige och ute i världen stiger börserna. Det gäller att inte missa tåget.
Drivna av förhoppningar om framtida vinster flockas såväl småsparare som institutionella investerare till IT-aktierna. I slutet av 1999 var tajmningen helt optimal för ett IT-bolag som ville ha in pengar. Året blev det dittills bästa året för nyintroduktioner på börsen. Mer än hälften av de nya svenska aktierna steg med över 100 procent.
Cybercom grundades 1995. Vid tiden för noteringen inriktar sig bolaget bland annat på programvara till telekombolag. Det är med tidens mått mätt konkret och osexigt. Men kanske just därför är intresset så stort. Aktien övertecknas 25 gånger. Första dagen stiger den rekordmycket: 244 procent.
”Det var en gigantisk hajp där i slutet av 1999. Värderingarna eskalerade, men det var inte vi traditionella IT-bolag som drev utvecklingen, det var bolag som Framfab och Icon Medialab. Därför tyckte många att vårt introduktionspris var alltför lågt. Det födde en hysteri”, säger Mats Alders.
Författaren, journalisten och mångårige VA-medarbetaren Gunnar Lindstedt har beskrivit perioden i sin bok ”Boo.com och IT-bubblan som sprack”. I USA steg internetaktierna med 400 procent mellan 1998 och 1999. Riskkapitalbolagen gick från att ha förvaltat 3,5 miljarder dollar år 1990 till 104 miljarder dollar år 2000. Även i Sverige strömmade pengarna till. Inflödet av riskvilligt kapital gjorde att jakten på spännande nya företag blev allt intensivare. Värderingarna byggde på förväntningar snarare än faktiska vinster eller annan substans. Avkastningen skulle komma när internetrevolutionen inföll.
IT-konsulterna var heta villebråd under den här tiden. Deras plats i värdekedjan gjorde att de hade den kunskap som alla andra sades behöva. De kunde bland annat göra webbplatser, bygga IT-system eller sätta upp mejladresser. När Framfab var som störst hade bolaget 3 000 anställda och värderades till 42 miljarder kronor, alltså i nivå med anrika svenska industriklenoder som Atlas Copco och SKF. Icon Medialab var på toppen värderat till 12 miljarder kronor.
Den svenska riskkapitalbranschen vädrade morgonluft. Från 1998 till 2000 grundades 24 nya sådana bolag i Sverige. Tre gånger så många som under perioden 1983 till 1997.
Vid den här tiden utnämndes Stockholm till Europas IT-huvudstad av tidningen Newsweek och det uppskattades år 2000 att det fanns över hundra IT-miljonärer i Sverige.
En av dem var 22-åringen Johannes Bertorp som 17 år gammal hade grundat bredbandsoperatören Wineasy i föräldrahemmet på Lidingö. Bolaget sålde han för 100 miljoner kronor och för pengarna köpte han bland annat en våning på Strandvägen i Stockholm.
Ett av de mest högprofilerade företagen var Kajsa Leanders, Patrik Hedelins och Ernst Malmstens nätklädhandel Boo.com. Mellan 1999 och 2000 kuskade de tre svenskarna jorden runt och samlade in pengar till företaget från namnkunniga investerare och välkända modehus. Sammanlagt tog de in 1,4 miljarder kronor. Pengarna satte de snabbt satte sprätt på i förberedelse på en börsnotering som aldrig kom. Boo.com gick i konkurs i maj 2000. Sajten var för långsam och försäljningen usel.
Karl Palmås är docent vid Chalmers tekniska högskola och forskar kring innovation, entreprenörskap och samhällsförändring. Kring millennieskiftet var han nyutexaminerad från Chalmers och jobbade först för en startup i Stockholm och senare på en webbstrategibyrå i London där han fick uppleva tidens anda på nära håll.
”Det var vidlyftiga resor med coola unga människor som bodde i rätt del av staden och som hade fått jobbet för att de var coola, unga och använde internet. Det var påtagligt hur lätt det var att sälja in jobb till stora företag om man visste något som de inte visste om nya medier. ”
Ytan var viktig.
”Det var intressant hur ofta vi var ute med klienter på klubbarna i närheten av kontoret under Londontiden. Det gick ut på att vi var roliga att hänga med. Cheferna var karismatiska människor som var bra på att sälja in jobb. Det var en sorts lekplats för folk som var i tjugoårsåldern som lade all tid på jobbet eller på sina arbetskamrater.”
Ibland frågade han sig om det han höll på med verkligen var ett jobb.
”Kan det vara så här lätt? Det är lite för roligt och lite för mycket fria tyglar för att det ska kännas som serious business. ”
Och många skakade på huvudet åt haussen kring allt som hade med internet att göra. I en artikel från 1999 uppskattade VA-journalisten Björn Wilke till exempel att de sju största svenska IT-konsulterna skulle behöva anställa 42 000 personer för att motivera sina värderingar.
Även Mats Alders och hans kollegor på Cybercom oroades av utvecklingen.
”Vi ansåg att vi gjorde mer kvalificerad utveckling än vad IT-konsulterna gjorde, för vi jobbade med tunga program. Det som de gjorde, det hörde mer framtiden till.”
I mars 2000 började börsraset på Nasdaq med en osäker prognos från Intel. På två år föll Stockholmsbörsen med 70 procent. Enligt en kartläggning som Affärsvärlden gjorde i slutet av år 2000 hade de mest hajpade IT-bolagen då tappat 300 miljarder kronor, eller omkring 75 procent av sitt värde. Framfab värderades ned med drygt 35 miljarder kronor, motsvarande ungefär dåtidens Atlas Copco. Inte förrän år 2007 nådde svenska index återigen de nivåer som rådde kring millennieskiftet. För Nasdaq dröjde det fram till våren 2015.
Mats Alders fick se en del av skeendet från första parkett. Han höll en presentation på Deutsche Bank i London framför en handfull åhörare och Jonas Birgersson var där samtidigt. Iförd sin karakteristiska fleecetröja höll Framfab-vd:n en dragning för en mycket större publik. Framfab vinstvarnade och aktien föll.
”Han lämnade banken springande för att ta sig till bilen, för det var så otroligt många personer som ville ha svar på sina frågor. Det glömmer jag aldrig. ”
På Oktagonen i Sturegallerian i Stockholm sitter Johan Staël von Holstein och ritar frenetiskt på en bullpåse från ett bageri närheten. För Veckans Affärer förklarar han historien bakom Icon Medialab. Den tar sin början våren 1996.
När det begav sig figurerade han ofta i medierna och uttalade sig vitt och brett om bolagets förtjänster och den pågående internetrevolutionen. Många lyssnade på den självsäkre företagsledarens visioner om internets påverkan på näringslivet och det egna bolagets ledande roll i skeendet.
Det är lätt att förstå varför. Hans ord kommer i ett spännande och obrutet flöde och bullpåsen får allt färre fria ytor när den översållas med grafer, diagram, tecknade gubbar och akronymer.
”Jag var först i världen att beskriva internets inflytande i världen som exponentiell”, säger han och fortsätter:
”Jag sade att vi skulle gå från dotcom till dotmom. Jag menade att när min mamma är på internet så kommer internet att ha en stor strategisk betydelse för alla företag i hela världen. Men för att hon ska använda internet handlar det inte om teknik utan om beteendevetenskap. Vad ger henne tillräckligt med värde för att hon ska ta sig igenom de tekniska hindrena?”
Tanken bakom Icon Medialab var att företag skulle behöva göra om sina processer när vi gick från en fysisk till en digital värld. Där skulle Johan Staël von Holstein och hans konsulter komma in i bilden. De hade just en holistisk syn på utvecklingen, snarare än en snävt teknisk, menar han.
Teamet som skulle ledsaga de gamla företagen in i den nya digitala världen beskriver han så här:
”Skämtsamt sade vi att vi behövde socialt obegåvade tekniker som skickar mejl, självmordsbenägna psykologer som pluggat för att rannsaka sig själva, kreatörer som kastar sig som Liv Ullman mellan väggarna i den kreativa processen och skittråkiga managementkonsulter som har slipsen så hårt åtdragen att de knappt kan andas. Ingen är bättre än de andra, men alla måste vara med. ”
En projektledare skulle bestämma vad som skulle göras och hur det skulle göras.
”Det var vår roll. Ganska visionärt, när vår minister samtidigt sade att internet är en fluga. ”
Under några år växte Icon Medialab så det knakade. Värderingen sköt i höjden, konsulter anställdes på löpande band och bolaget vann uppdrag. Enligt Johan Staël von Holstein var Icon Medialab bäst i världen på vad de gjorde.
”Vi var kritiserade i press och medier, men vi var hjältar på stan”, säger han.
Men vinsterna uteblev och snart även uppdragen. Han menar att en kritisk artikelserie av Aftonbladets Peter Kadhammar, där denne bland annat skriver att det är Johan Staël von Holsteins svada som är börsmotorn, sänkte Icon Medialab.
”Det bästa bolaget var vårt svenska bolag och det fick lägga ner. Vi fick inga nya kunder efteråt. Världens bästa bolags bästa avdelning fick lägga ned på grund av en artikel. Han hade sådant flyt att den kom i samband med bubblan”, säger Johan Staël von Holstein.
Han minns tiden efter artikeln som hemsk:
”Jag kom hem till Arlanda och folk var tysta. Det finns ingen i svensk mediehistoria som blivit så nedskriven som inte varit kriminell. När jag kom till kontoret satt folk och grät och var förtvivlade.”
Efter kraschen blev det mindre glamoröst att vara IT-entreprenör för fler än Johan Staël von Holstein. Under några år var det svårt att få kapital och dåtidens uppmärksammade bolag krympte alltmer. De tidigare så omskrivna profilerna blev hårt kritiserade.
Det fanns en utopism kring tekniken vid millennieskiftet och när bubblan sprack fick den sig en törn menar forskaren Karl Palmås.
”Det blev en backlash och sedan hånskrattade man åt affärsidéerna och de teknologiska visioner som hade producerats”, säger han.
STOCKHOLM, DECEMBER 2016. Ett nytt svenskt techunder har rest sig i askan efter IT-bubblan. Och av dagens bolag är många rejält lönsamma.
Till den andra vågen hör världssuccéerna Skype, Klarna, Spotify, Mojang och King. Därutöver finns en mängd mindre men framgångsrika bolag som Izettle, MAG Interactive, Fishbrain, Tictail, Lifesum, Footway, och så vidare.
Listan kan göras lång, för svenska bolag är tydligt överrepresenterade i den nya digitala ekonomin. Stockholm har efter Silicon Valley näst flest unicorn i världen, alltså privataägda techbolag som värderas till över 1 miljard dollar.
Under 2016 investerades 16,8 miljarder kronor i svenska startupbolag. Det är fyra gånger mer än vad som investerades 2014, enligt nyhetssajten Breakit som har fått fram siffrorna genom att gå igenom offentliga investeringsrundor. Sajten uppskattar också att investeringarna kring millennieskiftet låg på 5-7,5 miljarder kronor.
Den svenska techscenen har alltså inte bara återhämtat sig från kraschen med råge, den har även tagit på sig en ledartröja internationellt sett.
Vad var det som hände egentligen?
Det finns de som menar att IT-bubblan kan ses som en tjuvstart som senare ledde fram till dagens breda flora av svenska världssuccéer.
En sak som talar för den tesen är de många kopplingarna mellan dåtidens entreprenörer och dagens bolag. En av dem är den mellan Jane Walerud och faktureringsbolaget Klarna som grundades 2005 av Handelsstudenterna Sebastian Siemiatkowski, Niklas Adalberth och Victor Jacobsson. De hade vunnit en entreprenörstävling på Handelshögskolan i Stockholm med sin idé, men saknade pengar och teknisk kompetens för att förverkliga den.
Det fick de genom Jane Walerud, som hade cashat ut 2001 genom försäljningen av programvarubolaget Bluetail som hon hade varit med och grundat. Hon blev den första externa investeraren i Klarna och övertygade trion att de skulle använda Ericssons programmeringsspråk Erlang som hon tidigare varit anställd på telekomjätten för att sprida.
Jane Walerud förde även samman Klarna-grundarna med fem utvecklare från Bluetail som gick med på att bygga den plattform som behövdes i utbyte mot delägarskap i bolaget. Pengar och kunskap från den förra vågen flödade in i det lilla bolaget som drygt tio år senare är värderat till över 19 miljarder kronor.
Klarna är långt ifrån det enda startupbolaget som Jane Walerud har investerat i. Bland annat var hon tidigt inne i det numera börsnoterade svenska ögonstyrningsbolaget Tobii.
”Jag hade turen att börja investera 2002 och då fanns det gott om bra affärer att göra. Det fanns inte lika mycket pengar tillgängliga som tidigare”, säger hon.
Hon menar att det var svårt för svenska startupbolag att ta in mycket pengar fram till ungefär 2006. Men det fanns andra fördelar med att verka i bubblans kölvatten.
”För företagen var det bättre att starta efter än mitt under boomen för då var det inte lika mycket konkurrens. Man var inte tio stycken på samma idé”, säger hon.
Många andra från den förra vågen har investerat pengar och erfarenhet i nya svenska bolag.
Sommaren 2016 släppte forskare från Handelshögskolan i Stockholm rapporten ”Chasing the tale of the unicorn – a study of Sweden’s misty meadows”. Den ger en viss upprättelse till entreprenörerna från tiden för IT-bubblan. Utan bubblan hade vi inte haft dagens techunder, menar forskarna, som leddes av professor Robin Teigland.
Flera nyckelpersoner från 1990-talets IT-boom har enligt rapporten hållit sig kvar i den svenska startupscenen genom att grunda nya bolag, agera rådgivare eller genom att investera i nya bolag. Spotify, Klarna, Izettle, King, Mojang och Avito, till exempel, är direkt kopplade till IT-bubblan både genom individer och kapital.
”En av våra slutsatser är att de erfarenheter och resurser som entreprenörer och andra samlade in under 1990-talets IT-boom och fall har återinvesterats in i entreprenörernas ekosystem i Stockholm, vilket möjliggjort för dagens företagare att framgångsrikt övervinna de många utmaningar man ställs inför”, har Robin Teigland kommenterat rapporten.
Ett talande exempel på hur personer från IT-bubblan har gått vidare till dagens techbolag kommer från den i dag nedlagda Kinneviksatsningen Everyday.com som var en portal som bestod av nyheter, nöje och handel.
Grundarna till internetportalen Spray jobbade där innan de startade eget. Från Spray gick i sin tur några av grundarna till spelbolaget King, som ligger bakom världsuccén Candy Crush. Därifrån gick två anställda för att bilda egna spelbolag. Den ena är Tommy Palm som grundade virtual reality-bolaget Resolution Games. Den andra är Marcus ”Notch” Persson som grundade Mojang och byggde Minecraft.
Från Everyday.com gick även Niklas Zennström och Janus Friis som grundade fildelningstjänsten Kazaa och samtalstjänsten Skype. Niklas Zennström drog senare igång Atomico som har gett riskkapital till en mängd svenska techbolag, bland annat rabattjänsten Wrapp och nummertjänsten Truecaller.
Det har sagts att bolagen från 1990-talet var före sin tid. Att de såg vad som skulle hände, men agerade innan marknaden var mogen. Det håller Johan Staël von Holstein med om. Han berättar att han trodde att vi ungefär år 2000 skulle vara där vi är i dag. Hans mor, som han som bekant använde som ett lackmustest för huruvida internet slagit igenom på riktigt, surfade redan 1998. Men det var först 2014 som hon handlade något på nätet.
Robin Teiglands rapport redogör för att många företag under IT-boomen förberedde för globala lanseringar, utan att lyckas genomföra dem eftersom marknaden inte var redo. I dag finns byggstenar som dåtidens entreprenörer bara kunde drömma om. Smarta telefoner löser distributionen och betalningar sker smidigt och enkelt. Dagens framgångsrika techbolag bygger inte alltid på spjutspetsteknologi. Snarare använder de mogen teknik medan fokus ligger på andra saker såsom användarvänlighet.
Enligt Karl Palmås började idéerna från IT-bubblan att realiseras inom 5-10 år.
”Det fanns en utopism kring millennieskiftet och mycket var rena luftslott. Men nu har mycket materialiserats i form av plattformsekonomier och genom att tunga entreprenörer börjar komma nära makten. Då var det abstrakta utopier, men nu är det verklighet”, säger han.
Jane Walerud och hennes kompanjoner sålde Bluetail för över 1 miljard kronor. Men hon säger att det som Bluetail utvecklade, stabila mejlsystem, är någonting vi i dag tar för givet. Hon tycker att trösklarna har blivit lägre för entreprenörer:
”Förr köpte man ett antal servrar för massor av pengar som man sedan fick sköta själv. En stor del av firman sålde man till mediebolag för att få medieutrymme. I dag är tv- och tidningsreklam billigare och det finns sociala medier. Det finns en himla massa tjänster som gör det enklare än förut, såsom bokföringsprogram som är halvt AI-baserade och sajter som ger bort exempel på affärskontrakt.”
Efter att bubblan spruckit tuffade den tekniska utvecklingen på och förändrade de yttre förutsättningarna för företagen. Miljoner människor i Sverige och miljarder i världen kopplades upp. Enligt rapporten ”Svenskarna och internet” från Internetstiftelsen i Sverige använder nu över 90 procent internet i hemmet. Andelen svenskar som e-handlar då och då har ökat från 10 procent år 2000 till 90 procent 2016. Det finns helt enkelt ett annat kundunderlag jämfört med vid millennieskiftet.
Man kan säga att dagens entreprenörer slipper lägga rören och dra elen själva. I stället kan de fokusera på inredningen. I dag kan ett gäng entusiaster utveckla ett spel eller en app och nå hundratals miljoner konsumenter på smidiga digitala plattformar.
Den här utvecklingen gör att skalbarheten i dagens affärsmodeller är större. Kostnaden för att tillverka och sälja ytterligare en kopia av Minecraft eller Candy Crush är försumbar. För Framfab och Icon Medialab var kostnaden för att anställa och lära upp ytterligare en konsult högst kännbar. En annan sak som har förändrats är synen på entreprenörer.
Jane Walerud hävdar att det vid millennieskiftet var många som tänkte att de inte kunde bli bolagsbyggare för att de inte visste hur man skulle göra. I dag finns det mer kunskap kring hur man startar företag, och fler investerare.
”Sedan dess har man satsat väldigt mycket på utbildning och stöd för entreprenörer och i dag sätter man sig på en inkubator om man behöver hjälp”, säger hon.
Från London och Silicon Valley strömmade under 1990-talet attraktiva bilder på entreprenörer som lockade till deltagande, menar Karl Palmås.
”Poängen med entreprenörskap kom fram mycket starkare. När jag tog examen från en teknísk högskola i slutet av 90-talet fanns det plötsligt en diskussion om att man kunde bli entreprenör eller ge sig in i startupscenen, man behövde inte bara jobba på svenska storföretag.”
Mycket av kulturen kring företagande vid millennieskiftet kom från Silicon Valley, hävdar han.
”Ju snabbare du kunde bränna kapital, desto bättre. Då koketterade man med hur stora investeringar man hade fått in och kunde bränna, det var en del av affärslogiken. Det gällde att bli störst, först, och att bygga något monopolliknande och få nätverksfördelar.”
I dag är synen en annan, säger han. Det är inte längre något självändamål att bränna pengar för att nå tillväxt. I dag är trenden lean- och designtänksinfluerade arbetssätt.
”Det är den totala motsatsen. Där är det tydligt att man vill distansera sig från millenniebubblan och vara snål i sin utvecklingsprocess”, säger Karl Palmås.
De senaste åren har det ibland sagts att vi befinner oss i en ny techbubbla, eller åtminstone att intäktsfokuset har varit för svagt och att kapitalet har strömmat till alltför lättvindigt. Hösten 2015 tyckte till exempel Goldman Sachs operativa chef Gary Cohn att det fanns tendenser till en bubbla i tekniksektorn, även om skillnaderna jämfört med 2000-2001 var stora.
Och visst går det att hitta oroande tecken om man letar.
Spotify, själva fanbäraren för svenska enhörningar, tog ensamt in omkring hälften av de 16,8 miljarder kronor som investerades i svenska startupbolag under 2016 enligt Breakit. Men trots att tjänsten har över trettio miljoner betalande kunder går man fortfarande med förlust.
Av de 23 techbolag som noterades på svenska börser under 2016 gick 13 med förlust under årets tre första kvartal, och två av bolagen saknade intäkter enligt Dagens Industri.
En del högprofilerade svenska konkurser skedde 2016. Minikamerabolaget Narrative som hyllades av den inflytelserika tidningen The Wired och under sin verksamma tid tog in 90 miljoner kronor i riskkapital dukade under, liksom bitcoinbolaget KNC Miner som på ett och ett halvt år sålde för en halv miljard kronor.
Men även om det skulle vara så att det kommer ske en utgallring bland techbolagen så ser det ut som att manegen redan är krattad för nästa generation. Åtminstone om man följer logiken från Robin Teigland och Handelsforskarna. Pengar och kompetens från både den första och andra IT-vågen flödar in i det svenska ekosystemet just nu.
Klarnagrundaren Niklas Adalberth har hoppat av betalbolaget för att grunda entreprenörslabbet Norrsken. Sebastian Siemiatkowski jobbar kvar på Klarna, men investerar även han i startupbolag. Fredrik Wester har blivit miljardär som vd för spelbolaget Paradox. Med det egna riskkapitalbolaget Kichi ska han investera 100 miljoner kronor i nya startupbolag.
Jane Walerud har tillsammans med sin make Bengt Walerud, och dottern Caroline Walerud som grundat startupbolaget Volumental, bildat riskkapitalbolaget Walerud Ventures.
Hampus Jacobsson var med och grundade mobilföretaget TAT som år 2010 såldes för omkring 800 miljoner kronor. Pengarna har han använt till nästan sextio ängelinvesteringar med övervikt på södra Sverige.
Riskkapitalbolaget EQT sjösatte 2016 sin techsatsning EQT Ventures. Förutom pengar bidrar man med handfast kunskap från ett gäng entreprenörer anförda av Hjalmar Winbladh som redan 1994 grundade mobilbolaget Sendit. Listan kan göras betydligt längre.
Jane Walerud har ändrat åsikt i bubbelfrågan:
”Jag trodde att vi befann oss i en bubbla för snart två år sedan. Det jag såg var att värderingarna för små företag hade stuckit i höjden och att det var hård konkurrens bland affärsänglarna om objekten. Men sedan har det bara blivit större. Fler idéer, fler bolag och fler som investerar i dem, och fler utländska investerare. Jag kan bara säga att jag hade jättefel.”