”Ungefär vart hundrade år behöver vi fundera på vårt monetära system. Vi är där nu”, säger Riksbankens expert. E-kronan ska säkra ett digitalt betalmedel. Men den kan även minska bankernas lönsamhet och leda till lägre skatt.
(Veckans Affärer, 11 april 2019)
Det har florerat en del missförstånd sedan Riksbanken hösten 2016 – mitt under bitcoinfebern då kryptovalutor lanserades på löpande band – sade att de undersökte möjligheten att ge ut en e-krona.
E-kronor finns inte och än är inga beslut fattade. Men några saker går att slå fast. E-kronan har ingenting med kryptovalutor att göra. Och det är inte heller en ny valuta. Bakgrunden till e-kronan är kontanternas dramatiska nedgång i Sverige.
En e-krona skulle helt enkelt vara en digital svensk krona utgiven av Riksbanken som kan växlas 1 till 1 mot fysiska kontanter eller mot de kronor som finns på bankkonton och är utgivna av affärsbankerna.
Riksbanken har hittills skrivit två rapporter om e-kronan och satt igång ett pilotprojekt som de närmaste två åren ska ta fram förslag på regelverk och tekniska lösningar.
Om e-kronan införs väntas skillnaden i användarledet jämfört med dagens pengar bli liten och antagligen skulle den finnas tillgänglig på såväl betalkort som appar. Man skulle kunna se det som en sorts statligt Swish där man kan överföra digitala kontanter.
I jämförelse med kryptovalutorna som doftar av revolution kan e-kronan därför framstå som tandlös. Men också det är ett missförstånd.
Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv skulle effekterna kunna bli stora om elektroniska centralbankspengar blev tillgängliga för vanliga människor och företag och inte bara banker.
Det har påpekats av såväl Riksbanken själva som av kritiska remissinstanser som Riksgälden, Finansinspektionen och Bankföreningen.
Beroende på utformning skulle den kunna sätta en käpp i hjulet för negativa reporäntor, öka den finansiella instabiliteten och göra kronans växelkurs mer volatil.
Samtidigt skulle den kunna säkra förekomsten av ett statligt betalmedel även efter kontanternas utfasning, öka konkurrensen med bankerna och öka seignioraget, det vill säga statens vinst på utgivningen av betalmedel.
För Hanna Armelius, som är senior rådgivare på Riksbanken och expert på e-kronan, sätter konceptet fingret på en viktig fråga som ytterst är upp till Riksdagen att bestämma:
Vilken roll staten ska ha på den framtida betalningsmarknaden.
”Ungefär vart hundrade år behöver vi fundera igenom hur vårt monetära system ska se ut. Nu är vi vid en sådan punkt och det är väldigt spännande”, säger hon.
Med 1904 års lagstiftning fick Riksbanken ensamrätt i Sverige att ge ut sedlar och mynt medan bankerna fick stå för inlåningen. Sedan dess har som bekant kontanterna alltmer marginaliserats.
”Nu när bankerna skapar 98 procent av alla pengar ställs det här på sin spets”, säger hon.
En ”peng anpassad för det digitala samhället” skulle kunna ses som en fortsättning på Riksbankens uppdrag att förse Sverige med betalmedel, menar hon.
”Kontanterna minskar ju inte för att svenskarna överger statens pengar utan för att de överger en förlegad teknologi. Det är ju om Riksbanken inte gör någonting, och kontanterna försvinner, som vi får en ny roll”, säger hon.
Som den svenska centralbanken tolkar sitt mandat har de redan i dag rätt att ge ut en icke räntebärande e-krona, alltså en sorts ”e-peng” som har ett förbetalt värde.
Den andra varianten är att e-kronan är räntebärande.
”Men det är en så pass stor förändring att vi tänker att om en sådan ska kunna lanseras måste riksdagen fatta det beslutet”, säger hon.
Med båda typerna följer en rad utmaningar för Riksbanken. Låt oss börja med scenariot att en e-krona utan ränta införs.
Om den var fritt tillgänglig skulle en negativ reporänta inte längre få genomslag i ekonomin. Även bankerna skulle ju då kunna välja e-kronan för att få nollränta i stället för minusränta och flytta sina pengar ut ur Riksbankens reservsystem.
Det har bland annat branschorganisationen för Sveriges banker tagit fasta på:
”Bankföreningen anser att det är helt självklart att en e-krona utan ränta inte kan göras obegränsat tillgänglig, eftersom det skulle förstöra en vital del av penningpolitiken”, skriver de i sitt remissvar.
Kommer man att vilja införa en e-krona utan ränta om det hindrar Riksbanken från att sätta en negativ ränta?
”Det är en bra fråga, men den är svår att svara på eftersom alternativen inte är särskilt konkreta ännu”, säger Hanna Armelius.
Men hon ser det inte som uteslutet att en sådan variant ges ut i begränsad mängd till vissa grupper, exempelvis turister. I det fallet skulle reporäntan kunna vara negativ.
Dessutom påpekar hon att minusräntor blev verklighet först 2015:
”Innan dess hade vi aldrig haft det. En normal ränta ligger ju mycket högre än noll, så i framtiden kanske det inte skulle vara en särskilt stor begränsning. Det kan vi inte veta.”
Det andra alternativet är att e-kronan är räntebärande. Reporäntans nedre gräns skulle då precis som i dag sättas av kontanter till någonstans under noll (eftersom kontanthantering medför vissa kostnader).
Men vad blir reporäntans golv om kontanterna har fasats ut men vi har en räntebärande e-krona?
”En del teoretiska studier tycker att e-valutor är bra just för att då försvinner reporäntans golv. Men där har Riksbanken inte någon officiell syn”, säger Hanna Armelius.
Personligen tror hon dock att ett golv kommer att finnas kvar, därför att möjligheten att gå över till exempelvis dollar eller guld finns.
”Tanken att man skulle kunna sänka reporäntan hur långt som helst och därför aldrig mer få en recession är nog inte riktigt sann. Om kontanterna försvinner så kommer man inte plötsligt att kunna ha en ränta på minus 20 procent”, säger hon.
En effekt av en räntebärande e-krona är att det öppnar upp för inlåning i Riksbanken genom att svenskarna växlar sina affärsbankspengar till e-kronor.
Enligt SCB hade svenskarna i fjol över 1 700 miljarder kronor på vanliga sparkonton. Det är pengar som affärsbankerna i dag, med hävstång, kan använda för att ge ut lån.
För att inte behöva låna ut mindre i en situation med en räntebärande e-krona skulle affärsbankerna kunna öka sin marknadsfinansiering. Historiskt sett har det dock varit dyrare än inlåning.
”Detta skulle i sin tur kunna minska bankernas lönsamhet eller resultera i att de höjer sina utlåningsräntor”, skriver Riksbanken i sin andra rapport om e-kronan, medan Bankföreningen i sitt remissvar varnar för att om volymerna blev stora skulle effekten på bankernas finansieringskostnader bli ”beaktansvärd”.
Hanna Armelius säger att det är en korrekt observation att en e-krona skulle konkurrera med bankernas inlåning.
”Men är det ett problem? Jag skulle inte säga det. Kontanterna är också en konkurrent och dem har vi haft sedan 1600-talet”, säger hon.
Hon tar upp att fysiska betalmedel i dag utgör knappt 2 procent av BNP i Sverige medan motsvarande siffra i eurozonen och Japan är omkring 10 respektive 20 procent.
”Det går ju bra för bankerna där ändå och det har inte hindrat deras kreditgivning. Om e-kronan skulle ta ytterligare en procentenhet eller två skulle det fortfarande innebära mycket lägre konkurrens med bankerna än vad som är normalt för avancerade ekonomier”, säger hon.
En annan omdiskuterad aspekt kring e-kronan är vilken effekt den skulle kunna få på den finansiella stabiliteten.
Risken för så kallade ”bank runs”, eller uttagsanstormningar, är något som har lyfts fram av bland annat Riksbanken själva och av Riksgälden. I tider där banksystemet upplevs som osäkert skulle den statliga e-kronan kunna framstå som en trygg hamn. Men om många vill ta ut sina pengar samtidigt hamnar bankerna i trubbel.
”Under krisen 2008 såg vi att efterfrågan på kontanter ökade i vissa andra länder. Sannolikt skulle ett elektroniskt centralbanksalternativ också ses som attraktivt”, säger Hanna Armelius.
Skulle Riksbanken vilja utforma e-kronan så att den inte framstår som alltför attraktiv i kristider?
”Vi har ingen som helst vilja att destabilisera det finansiella systemet. I det fallet skulle vi kunna styra efterfrågan på något sätt, genom avgifter, begränsningar eller räntor.”
Men att entydigt säga att e-kronan skulle öka risken för uttagsanstormningar är för enkelt, tycker hon. Det finns en annan teoretisk effekt som pekar i motsatt riktning. Bankernas vetskap om pengarnas flyktighet skulle kunna göra att de tog mindre risk.
”Därmed kanske sannolikheten för en kris minskar”, säger hon.
En aspekt som Riksbanken vill utreda närmare är huruvida kronans växelkurs skulle kunna bli mer volatil i tider av oro utomlands, om en e-krona samtidigt fanns lättillgänglig.
På vilket sätt skulle en e-krona bidra till ökad volatilitet jämfört med situationen i dag?
”Skillnaden mellan e-kronan och en statsobligation är att i den senare har du låst in pengarna på en viss räntenivå under en viss tid. E-kronan är ett betalningsmedel och dessutom delningsbar. Det skulle vissa investerare, kanske vanliga människor, kunna tycka vara attraktivt. Men vi är inte helt klara med den analysen”, säger Hanna Armelius.
En annan teoretisk effekt är att en e-krona skulle kunna leda till lägre skatter. Det har att göra med det så kallade seignioraget, som är förtjänsten som tillfaller staten genom att kontanter, som har noll i ränta, kan placeras i något som har ränta. När kontantanvändningen har minskat har naturligt nog även Riksbankens seigniorage minskat.
”En e-krona skulle kunna fylla samma funktion som kontanterna gjorde förr i tiden. Då skulle man kunna se seignioraget som ett slags skatt”, säger Hanna Armelius.
Om seigniorageökningarna från e-kronan ”skulle bli stora och överföras till staten skulle det kunna möjliggöra en mindre snedvridande beskattning och skulle därför rentav kunna få BNP-effekter”, heter det i en artikel (skriven av bland annat Hanna Armelius) om e-kronans makroeffekter som publicerades i fjol i Riksbankens tidning Penning- och valutapolitik.
”Studier utanför Riksbanken har lyft upp att högre intäkter genom seigniorage och lägre intäkter genom skatter med snedvridande effekter skulle kunna innebära en välfärdsförbättring”, säger hon.
Seignioraget kan ses som den statliga spegelbilden av det privata räntenettot, alltså de pengar som affärsbanker tjänar genom att låna ut till högre räntor än de lånar in.
”Man kan se det ur ett politiskt eller filosofiskt perspektiv. Centralbankspengar ger seigniorage och bankpengar ger ett räntenetto. Vem ska förtjänsten tillfalla? Nu när kontanterna minskar så tillfaller mindre och mindre till staten”, säger Hanna Armelius.
Om e-kronan:
E-kronan är en digital svensk krona som skulle ges ut av Riksbanken och kunna växlas 1 till 1 med kontanter och med elektroniska pengar på bankkonton.
Inga e-kronor cirkulerar och inga beslut är fattade.
Riksbanken har satt igång ett pilotprojekt som pågår i två år med målet att ta fram konkreta förslag på tekniska lösningar och regelverk.
I mars meddelade Riksbanken att de vill att e-kronan ska utredas politiskt.
Hur e-kronan skulle utformas tekniskt är långt ifrån bestämt. Men tanken är att e-kronan blir ett slags plattform som andra kan bygga tjänster kring, enligt Hanna Armelius på Riksbanken:
”Riksbanken har ju bara omkring 300 anställda och vi tror inte att vi är de bästa på att ha kundkontakten. Därför skulle det finnas mellanled. Precis som att vi inte hanterar kontanter ända ut i kundledet.”
Tänkbara effekter av e-kronan:
– Ett statligt betalmedel finns kvar även efter kontanternas utfasning.
– Negativa reporäntor blir ett minne blott (om e-kronan är icke-räntebärande).
– Bankernas finansieringskostnader ökar, vilket kan slå mot deras lönsamhet, eller leda till högre utlåningsräntor.
– Kronans växelkurs blir mer volatil.
– Seignioraget ökar, vilket i teorin ger utrymme för lägre skatter.
– Den finansiella instabiliteten ökar när det blir lättare att flytta pengar från krisande banker till ett statligt alternativ …
– … eller så minskar den när bankerna tar med i kalkylerna att insatta pengar är flyktiga och tar mindre risk.
Så här tycker….
Finansinspektionen: E-kronan är ett ”medel som söker mål vilket gör att andra och potentiellt bättre medel för att uppnå samma mål inte på allvar beaktas”.
Riksgälden: “Riksgälden anser att det är onödigt att bygga ett system som ökar riskerna för finansiell instabilitet. Sannolikheterna för både enskilda bank-run och en systemkris är möjligen små, men de värsta utfallen är väldigt allvarliga.”
Skatteverket: “Skatteverket ser positivt på att Riksbanken undersöker möjligheten att ge ut en digital valuta. Det är dock oklart hur introduktionen av en e-krona ska kunna lösa alla behov som målas upp, som exempelvis minskad tillgång och användbarhet för kontanter samt tendenser till övervinster.”
Svenska Handel: ”Svensk Handel välkomnar Riksbankens initiativ till att utvärdera en svensk e-krona fullt ut. Därför anser vi också att det är rimligt att Riksbanken påbörjar ett tekniskt utvecklingsarbete samt utreder eventuella lagändringar, som ett nästa steg.”
Bankföreningen: ”Ett argument som framförts är att en e-krona skulle ge allmänheten tillgång till centralbankspengar på ytterligare ett sätt, utöver dagens kontanter i form av sedlar och mynt. Det är dock oklart varför det skulle vara viktigt. För allmänheten är centralbankspengar och affärsbankspengar normalt sett helt ekvivalenta.”
Källa: Remissvaren på e-kronaprojektets delrapport två